Inför kvalet berättade Khaddi Sagnia att hon inte gillar att tävla när det är för varmt. Med tanke på förmiddagshettan i Tokyo var det lika bra att stöka av det på Olympiastadion så snabbt som möjligt.
När längdkvalet startade strax före 10 på morgonen var det redan över 30 grader varmt. Sagnia behövde inte svettas länge – hon säkrade en plats i tisdagens OS-final genom att hoppa 6,76 i första försöket, en centimeter över kvalgränsen.
Taggas av diskussuccén
TT: Var det skönt att det bara behövdes ett hopp?
– Ja, otroligt skönt. I stället för att sitta där och ladda och vara nervös kunde jag stå här och kolla på de andra svenskarna, säger Sagnia.
De "andra svenskarna" är Daniel Ståhl och Simon Pettersson, som dagen före fixat Sveriges två första OS-medaljer, guld respektive silver i diskus. Kort efter Sagnias kvalhopp var det medaljceremoni för Ståhl och Pettersson.
– Vi är så himla stolta. Det är riktigt fint att se dem kasta så långt och stå där på prispallen. Det är varje atlets dröm, så otroligt kul att se dem göra det. Det visar att det går att göra det.
Drömgräns måste passeras
TT: Hur taggad blir du av att se dem där?
– Otroligt taggad. Vi jobbar alla mot samma mål och varje gång någon lyckas, även om det inte är jag själv, så blir man otroligt glad. Jag vet hur mycket jobb och slit det är bakom de medaljerna. Det triggar i gång mig.
I våras opererades Sagnia för en meniskskada i knäet, och hon har som bäst hoppat 6,82 i år. Hennes personbästa är 6,92 men i finalen kommer det krävas över sju meter för medalj, tror hon.
– Det är alltid över sju meter. Det har varit så på de andra tävlingarna, VM och så, så ingenting mindre än så, det tror jag inte.
Serbiskan Ivana Spanovic var bäst i kvalet och med 7,00 den enda att nå sjumetersgränsen.