Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Denna artikel ingår för dig som är kund.

Trädgården är Simones oas

Simone Olofsson ser fram emot 50-årsdagen. Inte för att hon fyller just 50, men för att hon bestämt sig för att göra något hon aldrig gjort förr. – Jag tänker inte planera ett enda dugg. Jag köper en påse kanelbullar, sätter mig och ser vad som händer.

Och det är lika bra vi tar det på en gång. Hon vill inte ha whisky eller växter till trädgården i present.

Du läser nu en av dina fria artiklar på bohuslaningen.se

– Whisky är sånt karlar ger varandra när de inte kommer på något bättre. Växter i all ära, men de kanske inte passar in.

– Jag har ju en karta över rabatterna här inne, säger hon och pekar mot huvudet.

Presentkort på växter är däremot välkommet. Liksom presentkort i en affär som säljer systemkameror. För det ska hon ha en.

– Jag vill ha en kamera på riktigt, det är min tur nu. Jag kan ju inte åka till Island och inte ha en system-kamera.

Tiden räcker inte

Sedan ungefär ett och ett halvt år tillbaka är Simone Olofsson föreståndare för Folkets hus i Uddevalla. Hon stortrivs med att vara mitt i smeten, men har upptäckt att tiden inte räcker till för allt hon vill.

– Min stora grej är ju att allt är intressant, roligt och spännande. Jag vill vara med överallt.

– Den största skillnaden mot förr är att jag nu jobbar heltid med sådant jag då gjorde ideellt. Så nu måste jag avveckla andra saker.

Det hon valt att trappa ner på är de politiska uppdragen, att ”avpolitisera” sig som hon uttrycker det. Hon tycker att hon har gjort sitt.

Att denna till synes sprudlande pigga kvinna ständigt plågas av svår värk är det få som märker. Hon har grav artros efter åren i vården och hon erkänner att det inte alltid är lätt.

– Jag har mina dagar jag också, bryt ihop och bit ihop. Men det brukar gå fort över hos mig.

– Om jag känt efter och tänkt på hur jävligt det är hade jag aldrig orkat. Dagar när jag bara vill vara ensam åker jag och sätter mig och tittar på havet.

Maken viktig

Havet är en av hennes källor till kraft. Trädgården en annan och maken inte minst.

– Han är en ständig källa till glädje och ork. Vi firar förresten 15-årig bröllopsdag dagen före min födelsedag.

När nu minstingen börjar gymnasiet inleds en ny period i livet. Simone ser fram emot mer egentid och mer tid med maken. Bland annat står alltså en resa till Island på agendan.

– Sen tänker jag en dag i taget. Jag hoppas kroppen håller så jag kan jobba i tio år till. Jag vet att den blir sämre, men jag hoppas att det inte går för fort.

Trädgårdsbok

Det stora intresset för växter och trädgård är inget hon haft med sig hemifrån. Visserligen försökte morfar få det att växa i varenda klippskreva i Bovall, men föräldrarna var inte intres- serade. Simones lust väcktes – på Bokmässan i Göteborg.

– Samma år vi köpte huset presenterade Hannu Sarenström sin första bok, Rimfrost och trädgårdsdrömmar. Jag blev helt betagen av hur han fotograferat och drog igång med den nya trädgården direkt.

Behövde inte välja

Hon berättar att stenfigurerna som syns här och var i trädgården är resultatet av en sån där omedelbar kärlek till saker som drabbar henne i bland och som även resulterat i en samling kaffekannor och en med glas.

– Stenfigurerna är köpta i Skåne, importerade från Vietnamn. Hon som sålde hade så löjligt låga priser att jag inte behövde välja, jag kunde ta alla jag ville ha.

– På vägen hem gick bilen så tungt att maken höll på att bli tokig.

Simone Olofsson gillar att omge sig med vackra saker, som den gamla, rikt utsirade bänken eller den blå keramiken, ett oväntat blickfång i trädgården.