Sommarens kanske mest befängda uttalande, refererat i Bohusläningen 13 juli, gjordes av Sotenäs moderata kommunalråd Mats Abrahamsson och kristdemokratiska ordföranden i den myndighetsutövande byggnadsnämnden Robert Yngve.
De beskriver sin brist på agerande mot otillåtet boende i sjöbodar närmast som civil ohörsamhet. Boendet är ’inte är något stort problem’, säger de. Så därför tillämpar de inte lagar och regler om förbud. Men medan civil ohörsamhet handlar om lagbrott med hänvisning till moraliska principer, vilar Abrahamssons och Yngves ohörsamhet på övertygelsen att man inte behöver reglera boendet längs kusten.
Yngve anför visserligen också att man istället prioriterat ansökningar om bygglov. Men att hantera bygglov står inte i motsättning till att utöva tillsyn. Tillsyn är lika självfinansierande som att bevaka felparkering. Rimligen kan Yngve tänka den tanken själv. Så huvudproblemet kvarstår: Abrahamsson och Yngve struntar i att följa lagar och regler för att de helt enkelt inte tycker det är viktigt. Genom att signalera att det är okej att hyra ut och bo i sjöbod uppmanar de även andra till lagbrott. Detta är förstås oacceptabelt. Dessutom nonchaleras en fundamental fråga för alla som bor och verkar i kommunen eller bara besöker den.
Varför är boendet i sjöbodar en så viktig fråga? Berör den inte bara dem som har råd med en bod och är rädda att det ska bli ännu dyrare? Är det inte nödvändigt att använda bodarna till annat när fisket minskat?
För det första måste alla ha möjlighet att promenera längs kajer, bryggor och stränder. Vi ska inte ha det som i Norge där det är svårt för alla som inte har råd att hålla sig med hus och bodar längs stränder och kajer att vistas där, låta barnen fiska en krabba eller lägga till. Och det måste finnas mötesplatser och grönområden. Vi ska inte vara sämre än Stockholm där kajerna öppnats, samtidigt som man byggt längre in. Precis så som alla Sotenäspolitiker enats om i fråga om Sandbogen, efter folkliga protester. Nu måste de pressas att hålla löftet.
För det andra kan det efter fiskets nedgång naturligtvis byggas mer i hamnområdena. Men det måste ske med god planering. Kulturen måste värnas. Och innan det är tal om bostäder måste det reserveras mark för den näringsverksamhet och de sjöbodar som fortfarande behövs, så att näringarna inte störs och priserna hålls nere. Sotenäs tätorter lever inte främst på turism två månader om året, utan på industri, hantverk och kommunal verksamhet. Samt på att många trivs här och pendlar. Det måste värnas i första hand. Vi får inte släppa spekulanterna fria, som på Kleven. Det kommunala planeringsmonopolet måste tillämpas.
Detta kräver att alla boende ges möjlighet att delta i planeringen innan exploatörerna tar över. Besluten måste gälla lika för alla, även för politiker och tjänstemän. Om inte Abrahamsson och Yngve tycker det är viktigt nog att följa lagar och regler bör de fundera på sina uppdrag.
Undertecknade tog för några år sedan initiativet till en socialdemokratisk arbetsgrupp som i självkritisk anda utformade ett program för den lokala samhällsplaneringen, vilket partiet antog innan valet. Även många som inte är sossar håller med. Gruppen fortsätter arbeta för att förverkliga programmet, tillsammans med dem. Alliansen valde däremot att undvika frågorna. Efter sommarens famösa uttalanden av Abrahamsson och Yngve vet vi nu, att (M) och (KD) till och med negligerar lagar och regler för att hindra ansvarfull planering, och att de uppmanar andra att göra lika dant. Ställer liberaler och centerpartister verkligen upp på det?
Torsten Bengtsson (S)
Olle Törnquist (S)