Jag heter Maj och har bott på Norgårdens servicehus i Uddevalla sedan 25 år tillbaka, ett litet mysigt boende med 18 lägenheter där både boende och personal trivts jättebra. Norgården har alltid varit en attraktiv arbetsplats där många av personalen stannat tills de gått i pension. Här bedrevs en fullt fungerande verksamhet med aktiviteter varje dag för de boende. Dessutom kunde par få bo här i samma lägenhet.
I höstas beslutade Uddevalla kommun att Norgårdens servicehus skulle omställas från ett vård- och omsorgsboende till ett trygghetsboende. Följden av detta blev att de gamla och sjuka på upp emot 90-100 år var tvungna att flytta på grund av sina omsorgsbehov. Sedan beslutet fattades har det varit stor ångest och oro i huset.
Många av de boende har önskat att få dö innan flytten. Ingen skulle behöva flytta om man inte ville sas det, men det är en stor skillnad på att vilja men inte kunna stanna kvar. Den sista tiden i en människas liv ska inte bestå av oro och ångest. Enligt Socialnämnden ska man värna om de gamla och sjuka men detta tyder på det motsatta.
Personalen har fått lindra, trösta och har torkat många tårar trots sin egen oro inför framtiden, och nu har denna fina personalgrupp splittrats åt alla håll. Eftersom kommunen haft dessa planer under flera år kunde omställningen ha skett genom "naturlig avgång" och inte som nu på detta grymma empatilösa sätt.
Nu har också beslut tagits att omställa ännu ett boende. Jag anser att det inte är rätt att gamla sköra människor får lämna sina hem till förmån för yngre piggare seniorer.
Maj
Svar direkt: Uddevalla kommun har erbjudits att besvara men har avböjt. Insändarredaktionen.
