AI, artificiell intelligens, används allt mer för vitt skilda ändamål. Vanliga Svenssons kan be AI föreslå middagsrecept, putsa CV:t, fuska på tentan eller då få hjälp med politiska förslag.
Men ännu kan inte AI, kommer kanske aldrig någonsin kunna, ta hänsyn till alla de lager av åsikter och känslor som finns involverade i politik. Ett förslag kan rent objektivt verka jättebra för ekonomin, skolan eller arbetslösheten men när det kommer till politiska förslag är det inte AI som bör användas för en andra åsikt.
Sveriges politiska system är uppbyggt så att vi kan rösta på såväl personer som partier. Personvalssystemet ger enskilda politiker möjlighet att ta sig in i beslutande forum även om de inte blivit placerade på valbar plats av partiets medlemmar. Även om väljarna egentligen inte kan välja statsråden så är statsministern i någon mån representerad av folket. Ulf Kristersson bär sina väljare med sig, och vilka de är och vilket bagage de har med sig tar inte AI hänsyn till. AI tar heller inte hänsyn till ideologi eller de erfarenheter som människor bär med sig. Allt det som gör att politiken är ett hantverk, och som gör att förslag måste tröskas igenom många olika instanser innan det slutligen landar hos väljarna.
AI är uppbyggt så att det lär sig att, beroende på vad någon matar in, förutsäga vad denne någon troligen skulle säga i ett visst sammanhang. AI värderar inte eller reflekterar inte utan ger bara ett svar baserat på vad som är mest sannolikt utifrån informationen som har matats in tidigare. Eller med andra ord: Kristerssons second opinion blir egentligen bara en ryggdunk från honom själv.
Det har tidigare framkommit att politiker använder AI-verktyg i sitt arbete. Bland annat har riksdagsledamoten Olle Thorell (S) ställt över 180 skriftliga frågor till ministrarna med hjälp av AI. Thorell själv menade att han inte gjorde det “för att jäklas” utan att han stod för varenda fråga (DN 241125). De flesta politiker använder nog de nya verktygen med goda intentioner. Men i takt med att AI blir en allt större del av vårt samhälle och används allt mer av såväl privatpersoner och politiker som företag så behöver vi också föra en diskussion om hur det ska användas och framförallt hur våra folkvalda förväntas agera.
Det är både slappt och farligt att överlåta det politiska hantverket till artificiell intelligens. Slappt, därför att de flesta politiker åtnjuter ganska höga löner, där de också har ynnesten att som sitt jobb verka för det de tror på. Att förvänta sig att de använder den egna tankeförmågan men också de många och stora resurser av politiska tjänstemän och den kunskap som finns i såväl riksdagen som regeringen är inte ett orimligt krav. Farligt, därför att det inte är helt tydligt hur datan som samlas in används.
Det handlar inte bara om att överlåta tankekraft till en dator. Det handlar om att politik till syvende och sist utgår från människan. Makten fördelas från folket till politiker. De ska representera sina väljare. Då måste man ha örat mot marken där väljarna rör sig – inte där datan samlas in.
