Ska det bli olagligt att ligga sig till en chefspost? Det behandlas i en ny statlig utredning som Ekot rapporterar om den 8 augusti. Ekot intervjuar Elin Bjarnegård, professor i statsvetenskap vid Uppsala universitet, som forskar på temat sexuell korruption. Bjarnegård förklarar närmare vad det handlar om: ”Det är missbruk av maktposition för personlig vinning i form av sex. Sex är vinningen i stället för pengar då. En tjänsteman som erbjuder praktikplats om den får sex i utbyte. Butikschefen som föreslår att sex kan underlätta en befordran.”
Forskningsprogrammet strävar efter att nå en uppfattning om vilka branscher och organisationer där detta förekommer mest. Göra en ”riskanalys för slutna rum”. Metoden är kvalitativa intervjuer.
Var ska gränsen dras för sexuell korruption?
Vidare förklarar Elin Bjarnegård att det här är ett område som har ”fallit mellan stolarna”. Men i fallet sexuell korruption är det inte den som får fördelen – kanske en befordran – som är kriminell, eftersom hen enligt professor Bjarnegård i dessa fall är offret.
Det som utredningen ska klargöra är hur ett straff för korruption om tjänstefel där sex är valutan, ska hanteras. Något som är ganska otydligt ännu – för det som framför allt måste utredas noga är var gränsen ska dras. Elin Bjarnegård erkänner i intervjun att det är svårt.
Svårt att bevisa om något brott har begåtts
Det försvårande är att här förekommer inget övergrepp. Och att samtycke sannolikt kan ha givits. Den som ”tagit emot gåvan” – den sexuella handlingen – som ska räknas som korruption, kan ju ha missuppfattat vad det hela handlat om? Att det fanns ett gemensamt samtyckte för sex – skilt från arbetsplatsens uppdrag. Utredningen ska alltså utreda motivet till samtycke.
Vilka fler motiv till att ha sex med någon kan därefter också komma att utredas?
Särskilt svårt blir det att bevisa att någon erbjudit sex som valuta för att nå en fördel. Hen måste ju rimligen spela in någon slags konversation för att det ska finnas bevis? Och då har vi ju ett uppsåt att få någon fälld för ”sexuell korruption”. Om då den som gillrat denna honungsfälla inte kan räknas som kriminell, står det var och en fritt att sätta dit en överordnad.
Vem vinner på sex?
En annan fråga är också om den som vunnit en fördel genom att erbjuda sex någonsin kommer att anmäla den som möjliggjort fördelen? Endast den som erbjudit sex som valuta för att nå en position och därefter inte fått den, kommer att anmäla sin överordnade.
Elin Bjarnegård erkänner detta: ”Man erbjuder sex för att man får något tillbaka.” Hon fortsätter: ”I vår forskning ser vi att så fort sex kommer in i bilden tenderar fokus på maktutövande att förskjutas. Man tittar i stället på om det var moraliskt eller lämpligt. Fokus från makten försvinner.” ”I vår forskning försöker vi förstå och mäta – men det är svårt att mäta något vi ej ännu definierat – folk vet ju inte att detta finns.”
Staten ska inte reglera vårt privatliv
Efter att ha tagit del av detta snömos är jag övertygad om en sak: detta är ett exempel på en ny moralism som växer fram – trots att Elin Bjarnegård försöker få det att se ut som motsatsen.
Denna moralism innebära att staten ska gå in och reglera avtal och minska varje utrymme av vår privata sfär. Det verkar minst sagt ligga i tiden.
Känns det inte som att man kämpar för att hitta ännu ett område där staten kan krypa ner i sängen hos folk? Hitta outforskade områden där sex förekommer på något sätt. Vi håller på att skapa ett samhälle där människors mellanhavanden ska regleras in i minsta detalj, avklädas och straffas. Under ett täcke av falsk omsorg.
