I frågan om tonårsutvisningar har enskilda fall gjort stor skillnad. Berättelser om välartade ungdomar som inte får stanna i Sverige ledde till ett stort folkligt missnöje. Utvisningarna pausades i väntan på en ventil, något som regeringen aviserat kommer senast i maj. Problemet är dock att pausen inte omfattar de som redan fått ett utvisningsbeslut. En del av de ungdomar vars fall hjälpte till att väcka uppmärksamhet kommer ändå att utvisas.
Miljöpartiet och Vänsterpartiet försöker nu samla oppositionen för att sätta press på regeringen, runt ett förslag om att ungdomar som fått ett utvisningsbeslut ska kunna ansöka om spårbyte. Det utan att de behöver lämna landet. Man vill också att de som redan hunnit utvisas ska få återvända eller evakueras hit. I DN (14/4) sammanfattar Annika Hirvonen, migrationspolitisk talesperson för Miljöpartiet, hur akut och allvarligt feltänket är:
"Det finns de som befinner sig i livsfara på grund av utvisningar som regeringen själva sagt att man tycker är fel."
Problembilden borde kunna slå an även utanför oppositionen, för alternativet är en position som är väldigt svår att försvara. Även regeringen och SD har uttryckt att förändringarna i migrationspolitiken fått orimliga konsekvenser för ett antal tonåringar, och att lagstiftningen har varit "för trubbig" som migrationsminister Johan Forssell (M) beskrivit det (DN 30/3). Detta gäller rimligen även de tonåringar för vilka tajmingen råkat bli taskig. De ohållbara konsekvenserna som lagändringen haft är lika stora, eller snarare ännu större, för de som redan fått sitt utvisningsbeslut, eller hunnit fylla 21, där det livsavgörande beslutet slutgiltigt fattades innan politiken vände om.
Migrationsministern har hänvisat till att de kan ansöka om att få komma till Sverige för att studera eller arbeta, men för arbetstillstånd finns ju numera ett lönekrav som få ungdomar når upp till. Han menar även att regeringen får oförtjänt mycket kritik, skyller tonårsutvisningarna på den S-ledda regeringens omläggningar av migrationen och att de kritiska oppositionspartierna tidigare haft sex år på sig att få fram en permanent lösning men misslyckats. Men tidigare regeringars fiasko förtar inte att nuvarande regering misslyckats med samma sak, och att när man nu genomför välbehövda förändringar är det många av de drabbade som inte påverkas när deras fall redan anses avgjorda.
