Utredningen om grovt vållande till kroppsskada som riktats mot anställda inom Uddevalla kommun har lagts ned. Åklagaren Charlotte Rehn meddelar Bohusläningen att det inte går att koppla någon enskild person till händelsen som orsakade att Sonja, 90 år, bröt höften på Rosenhälls äldreboende. Man tror att det inte var en olyckshändelse, men ingen kommer att ställas till svars för detta.
I flera artiklar har Bohusläningen beskrivit vanvården och systemfelen som har funnits inom äldreomsorgen på Rosenhäll. I höstas visade en utredning att det inte handlade om enskilda personer och enskilda händelser. Vanvården var systematisk. Kulturen på avdelningen har varit helt oacceptabel och det har saknats en vilja till förändring och förbättring. Utredningen menade att personalen arbetade i strid med kommunens värdegrund: öppenhet, respekt och professionalitet.
Vanvård på Rosenhäll
Dottern Camilla skriver till Bohusläningen att hennes mamma Sonja mår bra på sitt nya boende i Ljungskile och att de nu försöker se framåt. Det finns dock mycket som talar för att Sonja är ett brottsoffer, som inte kommer att få upprättelse.
Även om man inte får klarlagt vad som hände och vem som är ansvarig, är det uppenbart att Sonja utsatts för vanvård. Enligt den avvikelserapport som Bohusläningen skrev om i december låg hon en hel natt med bruten höft innan hon kom till sjukhus. Det ska inte inträffa.
Kommunen har här brustit helt i det grundläggande uppdraget. Istället för att skapa trygghet och omsorg, har brukare och anhöriga fått uppleva otrygghet och oro.
Kan inte åtala utan bevis
Det är förmodligen en liten krets anställda som har varit föremål för polisens och åklagarens intresse. Men om det inte finns vittnen, teknisk bevisning eller erkännande kan åklagaren inte gå vidare. Man måste vara övertygad om att bevisningen håller i domstol. Annars ska man inte åtala, hur stora misstankar man än har om vem som är ansvarig.
Det offentliga har brustit gentemot Sonja
Det råder fortfarande sekretess för utredningen. Åklagaren kan inte kommentera vilka misstankar man har riktat mot anställda. Men man kan konstatera att en anställd blev avstängd och en annan anställd fick lämna sin anställning inom kommunen. Det visade sig senare att den personen var dömd för att ha utnyttjat sin förtroendeställning gentemot en demenssjuk person genom att föra över stora summor pengar till sig själv.
Brottsbelastade ska inte arbeta i omsorgen
Kommunen kan däremot agera arbetsrättsligt mot personer som man inte anser ska arbeta inom omsorgen. Det har skett både mot anställda i den så kallade nattpatrullen och på Rosenhäll, vilket är utmärkt. Och trots allt har rättsväsendet ansträngt sig för att utreda frågan om straffansvar. Det offentliga har brustit gentemot Sonja, men man har också tagit ansvar för att ställa saker och ting till rätta.
Bristerna på Rosenhäll visar att det är en svår uppgift för kommunerna att leverera god omsorg. Det handlar inte bara om resurser, utan också om kunskaper och arbetskultur. Därför behövs höga krav på de som söker anställning: att de klarar språket, att de inte är brottsbelastade och har en adekvat utbildning. Kommunerna kommer aldrig att kunna locka med höga löner, men en god stämning och ett tillfredsställande arbete kostar inte mer än tid och engagemang.
