”Ska vi inte kunna prata om olika saker (och få chans att lära oss något) utan att behöva utsättas för en diskussion från helvetet?” skriver Divina Alfredsson Palm.
”Ska vi inte kunna prata om olika saker (och få chans att lära oss något) utan att behöva utsättas för en diskussion från helvetet?” skriver Divina Alfredsson Palm. Bild: Edvin Bergström

Divina Alfredsson Palm: Att gilla ketchup på pannkakor – är det skäl nog att bli hotad?

Hallå, hörrni, jag har en fråga. Varför blir egentligen folk så defensiva när ens åsikter krockar med någon annans? Förr kunde man diskutera nästan vad som helst på en rimligt irriterad nivå, men nu? Nu reagerar folk nästan med bombhot om jag säger att jag gillar trattkantareller med chokladsås, bara för att personen inte håller med.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS
usernewspaperlogoutofferarrowcommentsSökSuperlokaltclockplaytwitterfacebookinstagramNotifikationerNotifikationer avNotifikationerstampenpencilusersusers outlinedclocklockdatabasecheckbox-checkedcheckbox-uncheckedlikecheck_circleexclamation-solidgrade

Jag hamnade nyligen i en diskussion med någon där vi ganska uppenbart inte tyckte likadant, och chockerande nog gick vi båda därifrån utan ha höjt rösten. Ingen av oss blev fly förbannad över den andres åsikter, och så gick vi båda därifrån med livet i behåll.

Jag förstår ju också att det inte alltid är möjligt; gurglar man ner tandkrämssmaken med apelsinjuice efter att ha borstat tänderna kanske man får räkna med reaktioner. Men tro det eller ej, det är fullt möjligt att ta det med ro och tycka det är udda utan att barskt uttrycka “vad fan gör du?!”

ANNONS

Nu finns det ju vissa saker vi inte pratar om i Sverige, till exempel ens svampställe, men i dag kan folk knappt yttra sig om vad de åt till frukost innan de får höra att chiapudding minsann är bättre än jordnötssmörsgröt. I dag kan vi liksom inte prata om våra olika åsikter utan att boxningshandskarna åker på. Ska vi inte kunna prata om olika saker (och få chans att lära oss något) utan att behöva utsättas för en diskussion från helvetet? Folk verkar vara så fixerade i sina uppfattningar, och helt ovilliga att ens tänka på någon annans som möjliga. Hur kan alla vara så upplysta, undrar jag.

Klart det är viktigt att stå fast vid sina åsikter, men många känner sig bara personligt attackerade

Folk vägrar ge vika för andras kanske lika fullt rimliga idéer och tankar om saker och ting. Och det handlar inte alltid om att någon ska vika sig för någon annans uppfattning, det handlar snarare om hur en väljer att bemöta det – helt utan förståelse. Då blir det ju svårt att veta hur en ens ska närma sig vissa jobbiga diskussionsämnen, kanske just för att alla är så hårda och dömande. Klart det är viktigt att stå fast vid sina åsikter, men många känner sig bara personligt attackerade.

Jag tror helt ärligt att sociala medier har bidragit till en så mycket hårdare diskussionsmiljö än innan medialiseringen. Själv hade jag inte många år av kottlekande innan jag introducerades till en egen skärm och den digitala världen. Men nu måste vi faktiskt tänka över hur vi beter oss. Är det okej att mordhota någon över ketchup och ost på pannkakor, eller kan en ta ett steg tillbaka och bara observera underligheten, och sedan fråga varför?

ANNONS

Med risk för att låta ung, men chilla lite va! Vi måste kunna prata om såväl lätta som svåra saker, både när vi möts online och offline. Det finns inget enkelt sätt att frångå detta på, inget jag har kommit på i alla fall, men jag tror faktiskt vi alla måste börja rannsaka oss själva lite och tänka efter innan vi säger eller skriver något onödigt. Jag förstår att det är lätt hänt att läsa en artikel som verkar grundas på dumheter, men måste vi verkligen kommentera något taskigt? Kan vi inte bara börja med att fråga om det som känns oklart, utan att vara så snabb med att döma och vräka ur oss den första tanke som dyker upp i hjärnkontoret.

LÄS MER:Att inte ha tid är en kass ursäkt för att inte ta hand om sig själv

LÄS MER:Att få se granen tändas är värt några armbågar i fontanellen

LÄS MER:Jag skäms över min slösaktiga sida – kan inte spara ett öre

ANNONS