”Jag gillar vanligtvis inte att komma med förslag på de problem jag klagar på, men jag har ett förslag. Inför krav på vits i samtliga presentationer, förslag och repliker”, skriver Marcus Tigerdraake.
”Jag gillar vanligtvis inte att komma med förslag på de problem jag klagar på, men jag har ett förslag. Inför krav på vits i samtliga presentationer, förslag och repliker”, skriver Marcus Tigerdraake. Bild: Niclas Jonasson

Marcus Tigerdraake: Jag kunde inte säga nej – det blev en fyra år lång mardröm

Ibland ligger jag sömnlös om nätterna och vrider mig i plågor i fruktlösa försök att bestämma vad jag bryr mig minst om: politik eller sport. Men nu när vi går in i postval-dvala sträckkollar jag hellre på längdskidor än att höra ett enda ord om elpriser, skatter eller vad det nu är de pratar om. Inget intresserar mig mindre än politik.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS

Föreställ er nu den levande mardröm det var för mig att filma kommunfullmäktige i Uddevalla under fyra år. Som med mycket annat skit hamnade jag här på grund av min kroniska oförmåga att säga nej, och som motvilligt aktiv i LTVU (Lokal-TV Uddevalla) var filmandet av detta kommunfullmäktige på Bohusläns museum varje månad vår främsta uppgift.

Jag blev snabbt varse om att beskrivningen av kommunfullmäktige i Uddevalla som ”lite tråkigt” vore som att kalla Uddevalla käkkirurgi på Södra Drottninggatan för ”lite mystisk”. Jag skulle beskriva stämningen i den lokalen så snustorr att en självantändning låg som ett frestande löfte i luften.

ANNONS

LÄS MER:Marcus Tigerdraake: I världens sämsta kuststad finns inga bostäder vid vattnet

Håller han på att klaga nu igen, tänker ni säkert. Ja, för jag är född på 90-talet; koncentrationsnivån ligger lika lågt som kravet att bli konstant underhållen svävar högt.

Men mitt i fnösket bländade en stjärna de antika kameralinserna som med sin närvaro lyckades väcka mig ur mitt apatiska tillstånd

Jag gillar vanligtvis inte att komma med förslag på de problem jag klagar på, men jag har ett förslag. Inför krav på vits i samtliga presentationer, förslag och repliker. Eftersom jag aldrig var mentalt närvarande vet jag inte vad de brukade säga, men kanske något i stil med: ”Vi i Socialdemokraterna vill lägga fram ett förslag för gratis parkering i centrala Uddevalla.” Torrt. Hade det inte varit bättre med exempelvis: ”Hör ni, ska man behöva vara miljonär för att parkera i den här dumma hålan eller?” (Paus för skratt.)

Men mitt i fnösket bländade en stjärna de antika kameralinserna som med sin närvaro lyckades väcka mig ur mitt apatiska tillstånd: Magnus Jacobsson (KD). Jag har i ärlighetens namn ingen aning vad han sa eller vad han stod för, men den globala karisman han välsignade den lokalen med ska icke förglömmas.

KD:s ikoniska valaffisch 2010 i Uddevalla med Magnus bevingade citat ”Hur sjutton tänker SD? Vem skall baka våra pizzor?” ska vi också komma ihåg med värme tycker jag. Kul!

LÄS MER:Överkörd och bortdribblad – aldrig har det varit så svårt att välja

Men som en skänk från ovan kom en upphandling om sändningsrättigheterna, som då stod mellan de slitande individer bakom Lokal-TV Uddevalla (exklusive mig), och en robotarm från Stockholm. Det blev en jordskredsseger för robotarmen, som därmed blev historisk eftersom det är första gången någon flyttade från Stockholm till Uddevalla för karriären. LTVU:s bleka framtid och min sprudlande lättnad visste inga gränser.

ANNONS

Så vad har vi lärt oss i dag, barn? Jo, det är viktigt att vara sanslöst sparsam med att säga ja. Nej är det mest befriande ordet i svenska språket, bär nejet som en ofelbar skottväst. Annars kanske du också en dag plötsligt blir vald till styrelseledamot i Lokal-TV Uddevalla.

ANNONS