Det är val. Alla tror på det de förmedlar och att deras sätt är bäst för Sverige. Det kompliceras av att inte alla har samma världsbild – det är skillnad i hur vi tänker om våra medmänniskor, om rättigheter och skyldigheter och ideologiskt. Men jag saknar ideologin! Jag saknar mycket i årets val.
I lokalvalet undrar jag över skolan. Allt för många unga lämnar skolan med ett trauma för resten av livet. Man pratar betyg, att ungarna underpresterar och är bortskämda. Jag saknar fokus på skolan som barnens ”arbetsplats”. Hur satsas det så att det blir en säker och trygg plats, det växthus skolan borde vara?
LÄS MER:”Miljöfrågan skjuts undan – och den som försöker säga att den är livsviktig hånas”
I äldreomsorgen, som i pandemin visade sig vara den svagaste länken, behövs fler och utbildad personal. Jag vill inte betala skatt i en kommun där det är sådan resursbrist att anhöriga får åka med näringsberikad mat och sitta med som sällskap under måltiden, för att säkra någons överlevnad.
Arbetslösheten är låg men fler behöver ha arbete. Arbete och integration går hand i hand. Det behövs lokalpolitiker som samarbetar med föreningslivet och socialekonomiskt, som välkomnar och lyfter initiativ som leder till utbildning och möjligheter till arbete – inte motarbetar det! Som väljare behöver jag förstå att lokalvalet hanterar just lokala frågor. Kommunvalet är också viktigt för att det är där ledarna väljs. Politiker i nämnderna tillsätts efter valresultat. Vilket parti har flest sympatiska personer, vilka samlar flest av annan sort? Vem leder utan att härska och söndra, inte förtrycker eller förminskar sin personal? Vem borgar för god arbetsmiljö i kommunhuset? Det kan vi påverka.
Inte kände jag någon frihet när jag tvingades åka till Halmstad för att operera in en ny höft.
Regionvalet, när vårdpersonal klagar är det inte applåder de efterfrågar, inte heller högre lön, det är en rimlig arbetssituation. Mer personal, fler platser och kortare köer, utan hänvisning till det fria vårdvalet. Inte kände jag någon frihet när jag tvingades åka till Halmstad för att operera in en ny höft. Mitt val hade varit att bli opererad på hemmaplan. Så att kalla det fritt, nej, det stämmer inte. Är det rätt styrning med fokus på rätt saker? Sedan blir det väldigt spännande om man tittar på hur regionerna styrs. De som klagar mest högljutt sitter i majoritet!
LÄS MER:Simone Olofsson: ”En midsommarnattsdröm”
Årets val har inte ett skvatt med vallöften att göra. Det gäller klimatet! Men frågan kidnappas och dribblas bort av kärnkraftsivrare. Elbrist är inte vårt klimatproblem, inte heller dyra drivmedel. Var är incitamenten för minskad förbrukning, omställning och långsiktighet, allt vi kan påverka men som också påverkar hur vi lever? En lågkonjunktur väntar runt hörnet, inte ett ord om den. I stället lovas frikostigt med ersättning för drivmedel och el. Det driver på inflationen och ger inte den som redan har det magert någon hjälp alls.
Kulturen? Dödstyst! Då menar jag inte förslagen om klämkäcka kulturministrar. Kultur är, vet vi, nödvändigt för vår överlevnad, hur ska den ges förutsättningar? Nato, nej jag vill inte. Har aldrig känt mig så överkörd som av detta beslut. Annat det är helt tyst om är kvinnosyn och pappadagarna, kanske är det därför det heller inte pratas om jämställdhet. Det fria ordet, pressfrihet och demokrati. Nej, jag kan inte välja! Varje fråga är viktig och behöver prioriteras.
Vi har nu en minoritetsregering som då och då styr på oppositionens budget. Det kohandlas åt höger och vänster. Jag förväntar mig inget annat efter detta val. Alltså måste jag hitta fokus på vad partier presterat under den gångna mandatperioden. Inse och förstå att alla partier kommer att förhandla, vad de då förhandlar bort är kanske det allra viktigaste. Detta är ett val då jag måste titta bakåt för att bli klokare och förstå vad det innebär framåt.
