Vi ställer frågor och krav på redovisning, skriver Jan-Olof Larsson (S).
Vi ställer frågor och krav på redovisning, skriver Jan-Olof Larsson (S). Bild: Tomas Oneborg/SvD/TT

Laxodlingen är en risk vi är villiga att ta

När vi tog del av information om att ett företag ville satsa ett antal miljarder i en anläggning för fiskodling i Sotenäs som skulle ge mer än 2 000 jobb direkt och kanske flera tusen indirekt var förvåningen stor. Detta måste vara för bra för att vara sant, tänkte de flesta av oss.

ANNONS

Vattenbruk är en av världens snabbast växande industrier. Vattenbruk i hav och sjöar utgör ett allt större miljöproblem och därför planeras det allt oftare att förlägga dessa på landbacken i slutna system, så kallade RAS-anläggningar.

"Hur ska lilla Sotenäs kunna klara detta? Vad kostar det kommunen och skattebetalarna? Anläggningen är för stor. Vägarna är för dåliga. Vi har inte bostäder. Kommunen blir lurad. Kommunen har inte kompetens. Inkompetenta politiker." Detta är några citat från sociala medier samt frågor och påståenden jag har fått till mig.

Själv sitter jag i en styrgrupp som består av tjänstemän, ledningen av företaget samt politiker. Där får vi information från företaget hur de olika sakerna löper på. Vi ställer frågor och ställer krav på redovisning och tjänstemännen redovisar vilka insatser som görs.

ANNONS

LÄS MER:Vi vill också ha utveckling – men inte med oseriösa aktörer

Vi ska arrendera ut marken, så marken är kommunens ifall projektet spricker. Vi har sökt medel för att kunna göra vissa nödvändiga och lagstadgade undersökningar. Resultatet av dessa äger kommunen men kommer naturligtvis företaget till godo när de bland annat ansöker om miljötillstånd.

De pengar kommunen erhållit är dryga 8 miljoner från staten och nästan 5 miljoner från regionen. Detta är skattepengar och EU-pengar som utgör en risk för staten och regionen men kommer till nytta för kommunen. Sotenäs får en stor industrimark klar för etableringar oavsett om det blir en fiskodling eller ej.

Det är ju inte ovanligt att företag får direkt eller indirekt stöd vid en etablering. När Facebook skulle etablera sig i Luleå fick de ett etableringsstöd på 103 miljoner i direktstöd. Dessutom får de också indirekta stöd förutom att de fått sänkt elskatt till 0,5 öre/KWh. Detta innebär subvention på cirka 100 miljoner årligen. Sysselsättningseffekten blir när allt är utbyggt cirka 200 personer.

LÄS MER:Vi har inte råd att säga nej till en möjlighet att växa

När batterifabriken i Skellefteå skulle etableras betalades 146 miljoner i direktstöd förutom indirekta stöd. Stöden har varit risktagningar från myndigheternas sida. Men de ansåg att riskerna var värda att ta.

Visst jobbar vi politiker med att lobba för att få eventuella stöd för att underlätta en etablering som kan skapa tusentals jobb.

ANNONS

Visst lobbar vi för att få bättra vägar och cykelvägar i samband med en eventuell etablering. Bättre infrastruktur är en nödvändighet.

Visst är vi politiker, oavsett färg medvetna om risken att det inte blir en investering av ena eller andra anledningen. Men då ska vi ha minimerat våra kostnader för detta. Vi ska ha kvar en planerad och färdig industrimark som vi fått statliga och regionala medel att färdigställa.

Vi är medvetna om risken men vi kan inte försvara att inte ta den. I potten ligger tusentals jobb som hela norra Bohuslän och Dalsland behöver.

Jan-Olof Larsson (S)

ANNONS