I debatten om foodtrucks har många gjort sitt allra bästa för att måla upp en bild av det fattats ett beslut om förbud. Det har också använts argument som att majoriteten inte gillar falafel, eller att vi ogillar mat som äts utan kniv och gaffel. Det är således befogat att redogöra för hur det i sak både förhållit och förhåller sig.
När upplägget med fem fasta platser anordnades för foodtrucks (inte matvagnar) skapades för ett antal år sedan, så gav detta en särställning för ett fåtal näringsidkare i strid mot den fria konkurrensen. Klokskapen i att så göra samtidigt som verksamhet i fasta lokaler kämpar för sin överlevnad kan ifrågasättas.
Inledningsvis kostade platserna 500 kronor och då ingick el för matlagning och uppvärmning. Då den kommunala självkostnaden var mångdubbelt högre innebar detta en skattesubventionering. Av oförklarlig anledning var också prissättningen mycket lägre jämfört med till exempel korvvagnar på kommunal mark.
Prissättningen kom med tiden att höjas något men efterlevnaden av det uppsatta regelverket har hela tiden varit mest bristfällig samt att det stundom varit problem med nedskräpning. Formerna för tilldelning av platserna har inte upplevts transparent, samt att det inte varit lätt för nya aktörer att konkurrera med de som en gång i tiden fick förmånen att utgå från den kommunala plattformen.
I och med beslutet som fattats har vi idag ett upplägg där vi inte gör skillnad på foodtrucks och matvagnar samt i övrigt bjuder lika konkurrens. Med utgångspunkt i gällande regler för upplåtelse av offentlig plats är det nu fritt fram för alla aktörer, gamla som nya, att bedriva sin verksamhet i Uddevalla. Det är sund konkurrens och lägger grunden för ett bra företagsklimat.
Mattias Forseng (SD)
Kent Andreasson (UP)
Swen Stålros (M)
Stig Olsson (KD)
För majoriteten i Samhällsbyggnadsnämnden
