Minimal. Risken att vi får se Nooshi Dadgostar som minister är lika liten som att Isabella Löwengrip får ett regeringsuppdrag. Bild: Olga Demiankova/SVD/TT

Johanna Schreiber: Dadgostar och Löwengrip har ingen chans att bli ministrar

Vem hade kunnat ana att en socialistisk partiledare och en kapitalistisk influencer kan ha så mycket gemensamt?

ANNONS

Kampen om “de kvinnliga väljarna” har nu pågått i 105 år. Sedan första gången kvinnor fick rösta, alltså. Försöken att attrahera “manliga röster” sker ofta utan att göra könskodade uttalanden. Man pratar om bensinskatter och vapenlicenser, går på en Djurgårdsmatch eller åker på Sweden Rock. “Kvinnliga väljare” ska lockas med hjälp av utspel från separatistiska nätverk inom partierna, och – allt oftare – genom att samarbeta med influencers.

Alla partier är lika skyldiga. Men nyligen blev det extra tydligt hur mycket två av partierna underskattar de kvinnliga väljarna. Samma helg som Nooshi Dadgostar (V) klubbade kravet på att Vänsterpartiet ska fälla varje regering där de själva inte ingår meddelade influencern Isabella Löwengrip att hon återupplivat sitt engagemang i Moderaterna (DN 18/4). Båda underskattar svenska kvinnors intelligens. Men medan Löwengrip säger det rakt ut – “Man måste få kvinnor att förstå hur man driver en regering” – så försöker Dadgostar sälja in drömmen om ett socialistiskt Lala-land. Dessutom verkar båda tro att det räcker med ett enda argument för att övertyga kvinnorna, nämligen att “vårt parti är bäst för dig och din privatekonomi”.

ANNONS

Alla förstår att Centerpartiet varken vill eller kan samarbeta med Vänsterpartiet

Nooshi Dadgostar kräver en ministerpost. Isabella Löwengrip säger indirekt till Dagens Nyheter att hon siktar på att få en. Är det sig själva de försöker lura, eller är det väljarna? Ingen vet. Det väljarna, kvinnor som män, däremot har förstått vid det här laget är att en minoritetsregering som helt saknar stödparti inte kan styra Sverige. Decemberöverenskommelsen som träffades 2014 föll mindre än ett år senare. Januariavtalet, som i januari 2019 var det minst dåliga alternativet, sprack två och ett halvt år efter att det ingåtts. Det berodde på en hel massa sakpolitiska oenigheter, men det som till sist fick avtalet att spricka var när Vänsterpartiet satte sig på tvären mot Centerpartiets hjärtefråga om marknadshyror på nybyggda bostäder.

Att samma partiledare som orsakade en regeringskris till följd av ett annat partis förslag, plötsligt säger att hon vill bilda regering med sagda parti är att underskatta väljarnas intelligens. Alla förstår att Centerpartiet varken vill eller kan samarbeta med Vänsterpartiet. De förstår också att det är lika liten chans att Nooshi Dadgostar blir minister vid ett maktskifte, som att Isabella Löwengrip skulle bli det i en moderatledd regering.

ANNONS