Vänstervriden? Henrik Jönssons inlägg har vållat debatt. Bild: Jonatan Gernes

Mimmie Björnsdotter Grönkvist: Henrik Jönsson blev kränkt av att kyrkan bryr sig

Det finns rimlig kritik mot Svenska Kyrkan, men att det skulle vara vänstervridet att uppmana till stöd för barn som tvingas genomleva krig är inte sant.

ANNONS

Att gå i kyrkan kan vara utmanande. Skam och skuldkänslor kan stå i vägen för att acceptera förlåtelsen eller känna Guds kärlek. För den som är mitt i jordelivet är det tufft att konfronteras med att det en dag ska ta slut. För den som lever i trygghet och överflöd blir det ibland obekvämt att påminnas om de hundratals miljoner människor som lever i fattigdom. Mycket kan stå i vägen för ljus och frid.

Jönsson ville bara ha stilla andakt

När opinionsbildaren Henrik Jönsson, aktuell med den nya högermediasatsningen 100 procent, skriver ett Facebook-inlägg om sitt missnöje med julottan är det lätt att förstå känslan när han avslutar med orden: "Jag ville bara ha ett par minuters stilla andakt."

ANNONS

Men vad var det då i Jönssons fall som förstörde juldagens morgon och ledde till ett vrål av frustration över vänsterpolitisering av kyrkan, ideologiska pekpinnar, aktivister som påtvingar oskyldiga sina åsikter och banalt politiskt mästrande? Enligt Jönsson fick han och familjen, citat: "lära sig att Trump är dum, att klimatkrisen är viktigast och att vi måste stötta barn som far illa i krig, (underförstått palestinakonflikten)."

Jönsson har egna ideologiska filter

Särskilt meningens avslutande parentes väcker frågor. Det enda den som läser inlägget har att gå på är Jönssons upplevelse av gudstjänsten i fråga. Hur vet läsaren att det ansett underförstådda inte är en produkt av Jönssons egna ideologiska filter? Att han inte agerar lättkränkt utifrån en egen ogin tolkning?

Henrik Jönsson i studion för ”100 procent”. Bild: Claudio Bresciani/TT

Visst, åsikter om enskilda politiker borde predikande präster nog hålla sig ifrån. Men att vilja ge stöd till barn som tvingas genomlida krig är en högst rimlig hållning, som även om den handlar specifikt om Israel och Palestina rimligen innefattar barn på båda sidor. Inget barn förtjänar att växa upp i fruktan för grannen, att väckas av bomblarm om natten, se sin familj dö eller själv mördas. Att lista en uppmaning att stötta barn som tvingas genomleva krig bland exempel på motståndarideologi är främst att underminera sig själv som debattör.

ANNONS

Utan utmaning vittrar de egna argumenten

Vad som faktiskt sagts vet förstås varken Jönssons följare eller belackare. Men inlägget speglar en vanlig bild av Svenska Kyrkan som driven av ideologi snarare än evangeliet. Att predika en sådan sanning utan mer konkretion än en lös känsla och illustrera med en AI-genererad bild föreställande en svart kvinnlig präst iklädd regnbågsrandig stola lär dock inte övertyga andra än de redan frälsta.

Genom att sluta sig inåt och söka ryggdunkar för etablerade åsikter bland de egna leden, gör delar av högern sig själv en björntjänst. Utan utmaning vittrar de egna argumenten, och man förvandlas till det Jönsson med flera länge anklagat vänstern för att vara – lättkränkta snöflingor.

ANNONS