Ska skolelever få lyssna till Jazz på svenska, bekanta sig med Carl Michael Bellman, läsa dikter av Ferlin och Lagerkvist och lära sig om Lilla Hyttnäs och Vadstena Kloster? Ja, svarar regeringen, som gett Skolverket i uppdrag att inom uppdraget att ta fram nya läroplaner för grundskolan få in ett nytt uppdrag, nämligen att föreslå hur kulturkanon kan införas i relevanta delar av styrdokumenten och att ta fram stöd för hur den kan användas i undervisningen.
"Sveriges kulturkanon är viktig och skapar gemenskap och kan vara en viktig resurs för skolan. Vi vill göra det så enkelt som möjligt för skolor att använda materialet", sammanfattar utbildningsminister Simona Mohamsson (L) uppdragets lovvärda syfte. Det är ett viktigt steg för att få kanon att bli mer än en pappersprodukt, och bidra till att verken och företeelserna som ingår i kanon blir levande för fler. Dessutom markerar det något viktigt – att bildningsresor ska påbörjas i skolan.
Det påminner om att arbetet med att hålla kulturarvet vid liv inte stannar i staten
Sedan tidigare har Riksantikvarieämbetet i uppdrag att få till en digital plattform, med allmänheten som målgrupp, för att förmedla kunskaper om kanon. Även den kommer förstås vara viktig för att levandegöra projektet, men förmodligen även för de lärare som ska undervisa. Skolverket har därför i uppdrag att ta det i beaktande i sitt arbete framöver. De olika bildningshöjande insatserna ska höra ihop.
I kanon ingår flertalet verk som är riktade specifikt till barn, såsom Pippi Långstrump, Katitzi och Medeas barn, samt Tomtebobarnen med den magiska illustrationen av tre av de fyra barnen som undervisas av ugglan tillsammans med skogens alla djur. Det finns möjlighet att undervisa om kanon både för såväl de minsta barnen som för högstadieelever för vilka det är tid att växa in i mer vuxen litteratur.
I väntan på att Skolverket redovisar sitt uppdrag nästa år, och Riksantikvarieämbetets plattform lanseras har redigerare på Wikipedia gjort ett gediget arbete med sidan om Sveriges kulturkanon, som förutom hela listan innehåller sammanfattningar av bakgrund till och debatten runt det, innehåller ett fint bildmaterial – med originalomslag till Kallocain, ett foto på Karl Gerhard som sjunger “Den okända hästen från Troja”, och en kalkmålning av Albertus Pictor, bland annat. Det påminner om att arbetet med att hålla kulturarvet vid liv inte stannar i staten, utan är beroende av ideella eldsjälar – och sådana får vi sannolikt fler av om skolan ges bättre förutsättningar att förmedla kunskap om och entusiasm för våra svenska klassiker.
