Min hobby är väldigt enkel och kan vara nästan gratis. Den kräver inte en massa dyr utrustning eller speciella kläder. Bara en plats att sitta och njuta. Min hobby är läsning och tack vare biblioteken behöver den inte kosta något alls.
Läsning är något som gör mig riktigt glad, och inte bara läsandet i sig, utan allt annat det medför också; letandet, inhandlandet och reflekterandet. Det blir en hobby att hitta nästa bok att njuta av, och det blir också något jag gör för bara min egen skull. Det finns inte mycket, om ens något, som är mer tillfredsställande än just det. Jag vet med mig att jag är toppen på att glömma bort eller förbise mitt behov av att göra saker för min egen skull och för att jag ska må bra. Något jag tror att de flesta andra också är ganska bra på att göra.
LÄS MER:Studenten Divina Alfredsson Palm är ny krönikör: ”Vill bidra till att förändra”
Jag som precis har börjat på högskola har stött på mycket läsande ihop med pluggandet, något jag rent själsligt frodas av, men också något som påtagligt tillintetgör min hobby. Jag upplever själv att jag numera slukar kurslitteratur och inte ägnar någon tid alls åt nöjesläsning. Det blev uppenbart när jag gick förbi bokhandeln inne i stan och slogs av en längtan efter att gå in, men också av en lite skrämmande tanke. Mitt liv har förändrats oerhört mycket de senaste månaderna, mycket till det bättre, och det verkar som att det då blir extra enkelt att glömma bort de där små själsnyttiga sakerna.
Problemet blir då att jag inte får någon tid att göra de där sakerna jag njuter av att göra
När det rullar på bra i livet läser jag mycket mindre, inte för att behovet av det har minskat utan snarare för att vardagen har fyllts med en massa andra roliga saker som kräver min tid. Problemet blir då att jag inte får någon tid att göra de där sakerna jag njuter av att göra, och skulle jag få tid över finns det ändå knappt någon ork kvar i mig.
LÄS MER:Jag föll dit för vardagsrasismen – i dag är vi ett par
Min ständigt återkommande ursäkt blir då att jag inte har tid, vilket jag tror många känner igen sig i. Hur ofta har du tänkt att du inte har tid bara den senaste veckan? Inte tid till att ta en promenad, inte tid till att ta en fika, inte tid till att sätta sig ner och läsa. Att inte ha tid till något är ju egentligen en ganska kass ursäkt för att inte ta hand om sig själv ordentligt.
Nu vet jag att det inte är så lätt som det låter, men jag tror ändå att det måste handla om någon form av balans. Det tjänar ju knappast någonting till att köra järnet tills det inte går mer, även fast en kanske gör det i välmening för sin familj eller sina vänner, eller kanske till och med för sitt framtida jag. Men det är ju inte heller bra att unna sig för mycket av ledig tid och sen behöva stressa i kapp plugg, jobb eller vad det nu kan vara.
LÄS MER:Jag kunde inte säga nej – det blev en fyra år lång mardröm
Den här balansen, som vid det här laget är väldigt välbekant, handlar ju inte heller om att boka en tur till Norge för att ta en avkopplande vandringstur i bergen. Balansen handlar snarare om att ta vara på och aktivt väva in de där kravlösa stunderna i vardagen. Ta den där promenaden, gå på den där matlagningskursen, se ett avsnitt av den där serien du hört så gott om och längtat efter att få påbörja. Ta en stund, eller i alla fall ett ögonblick, och njut lite grann. För din egen skull.
