En av de bästa politiska reformerna i Sverige under 2000-talet var de många skattesänkningarna. Tittar man på OECD:s kartläggning av skattenivåer i världens utvecklade ekonomier blir det tydligt (9/12–25). År 2000 var skattetrycket i Sverige, alltså det offentligas del av ekonomin, 50 procent. År 2024 var samma andel bara 41 procent. Det kan jämföras med snittet i OECD som rört sig ganska lite under samma period och 2024 var 34 procent.
Det hela är en fantastisk utveckling som tagit Sverige från att vara en skattemässig utstickare till att bli ett allt normalare land. Såväl borgerliga som socialdemokratiska regeringar har bidragit, men den centrala reformen har varit jobbskatteavdraget. Det första infördes av alliansen 2007 och i den senaste budgeten infördes det tionde.
På senare år har jobbskatteavdragen dock mött en hel del kritik. I en granskning i SvD (27/12–25) pekas det senaste jobbskatteavdraget ut som ett ineffektivt sätt att öka sysselsättningen. Regeringen själva beräknar att det kommer att skapa 6000 nya jobb. Det är ganska lite sett till prislappen på 17 miljarder och mycket mindre än de 100 000 jobb som beräknades skapas av de första jobbskatteavdragen. En liknande kritik fanns med i Finanspolitiska Rådets årliga rapport om svensk finanspolitik (16/2).
Jobbskatteavdraget gör skattesystemet mer progressivt
En annan återkommande synpunkt är att själva konstruktionen är krånglig. Det gör skatten mindre förutsägbar för den som arbetar. Häng med nu: Reformen är statlig men innebär en sänkning av inkomstskatten, som det är kommuner och regioner som beslutar om. De lokala skatteintäkterna minskar dock inte, eftersom själva avdraget sker på statliga skatter. Uppstår en mellanskillnad står staten för den.
Dessutom slutar jobbskatteavdraget öka vid högre löner, vilket gör att sänkningen relativt sett är störst på låg- och medelinkomster. De höga inkomsterna har därför inte hängt med i skattesänkningarna i samma utsträckning. Det har gjort skattesystemet mer progressivt. I tidigare nämnda OECD har vi tionde högst skattenivå för medelinkomsttagare, men fjärde högst för höginkomsttagare (30/4–25). Det gör att det i många fall lönar sig mindre att vidareutbilda sig eller ta ett extra arbetspass.
Bättre att sänka statliga inkomstskatten
Nu finns det såklart andra argument för jobbskatteavdraget. Det starkaste är att det gör att den som arbetar får behålla mer av sin inkomst. Men det gäller många andra skattesänkningar också. Det väcker frågan om den som vill fortsätta sänka skatten i Sverige borde se sig om efter något nytt.
Bland de statliga skatterna finns flera bra alternativ att välja mellan. För att göra systemet mindre brant kan man sänka, eller helst fasa ut, den statliga inkomstskatten på höga inkomster. Mycket talar för att det på sikt har en hög självfinansieringsgrad. Ett annat alternativ är en generell sänkning av den statliga arbetsgivaravgiften. Den fungerar idag som en indirekt skatt på arbete och har inte sänkts brett sedan 2009. Allra helst skulle dessa reformer vara en del av en helrenovering i skattesystemet.
Jobbskatteavdragen har tjänat Sverige väl och bör för all del vara kvar så länge de inte ersätts med något annat. Men tio jobbskatteavdrag till är kanske inte den bästa ledstjärnan för nästa decenniers skattesänkningar.
