För en tid sedan fylldes nyhetsflödena av en händelse som snabbt döptes till ”Bregottgate”. Bakgrunden var att en lärare på en privat förskola rapporterat att barnen inte längre skulle få ha smöret Bregott på sina mackor – en historia som följdes upp av Aftonbladet.
Det var en möjlighet som Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson inte missade att göra ett politiskt utspel av i Aftonbladet: ”Det är hårresande och visar på en total hänsynslöshet från friskolekapitalister. Jag förstår att Sveriges föräldrar är rasande. Det är vi också”.
Upprördheten handlar inte om smör i förskolan
Det är minst sagt stora ord för att beskriva en skola som ser över sina kostnader.
Numera ska politiker vara just ”förbannade” och ”rasande” – språket har tagit nya kliv. Men att därför beskriva en friskolekoncern med orden ”totalt hänsynslösa” visar att det inte handlar om smör, utan om en fortsatt kampanj mot landets friskolor.
Det är ingen överraskning att Andersson gjorde kopplingen till att någon gjorde vinst på bekostnad av barnen. Socialdemokraterna kräver vinstförbud och är även öppna för att förbjuda aktiebolag att driva skolor. ”I aktiebolagslagen är det tydligt att det är det (att göra vinst) som är poängen med verksamheten, det är inte barns utveckling eller lärande.” säger Andersson vidare i Aftonbladets artikel.
Oförskämda anklagelser mot friskolor
Det är oförskämt att anklaga en skola för att inte bry sig om barnens ”utveckling eller lärarande”. Det är en anklagelse som ytterst riktar sig mot skolans ledare, lärare, medarbetare. Deras vardag präglas av engagemang för kvalitet och elevernas utveckling. Funderar friskolemotståndarna någonsin över hur det kommer sig att elever och deras föräldrar väljer friskolor? Skulle de verkligen välja en skola som inte brydde sig om barnen?
Nu har Mölndals kommun, som styrs av Anderssons partikamrater och moderater bestämt att barnen i förskolan inte ska få mjölk till lunchen, med hänvisning till att ”de får i sig tillräckligt ändå”.
Kommunen skriver: ”Beroende på vad barnet äter i övrigt, till exempel av ost, räcker det med 2–5 deciliter fil, yoghurt och mjölk per dag för att få i sig tillräckligt med kalcium.”
Kritikerstormen har dock uteblivit efter denna nyhet. Och Magdalena Andersson tiger nu. Inte ett ord om ”Milkgate”.
Även en kommunal skolverksamhet måste se över sina utgifter. Medborgarna märker dock inte när det slösas med skattepengar inom offentlig verksamhet. Underskott döljs ofta med ”avskrivningar” genom att ta från reservbudgetar – något som är omöjligt i ett aktiebolag.
Min slutsats är att verksamheter bedöms med olika måttstockar, beroende på om det är en kommunal eller en privat huvudman.
Bra att lärare får åka till Milano
Låt mig berätta en historia: tre lärare på ett kommunalt gymnasium i Västsverige fick åka till möbelmässan i Milano i april, eftersom ”det fanns pengar över”. Det var bra att de fick åka! Lärare får alldeles för lite fortbildning. Men föreställ er hur det låtit om det var lärare från en friskola som åkt till Italien? Kritiken från friskolemotståndarna hade inte låtit vänta. En arg Magdalena Andersson skulle ha rasat om hur det skedde på ”elevernas bekostnad”.
Nej, det handlar inte om vare sig vinstutdelning eller hur skolpengen används Det handlar om ideologisk övertygelse: det är staten som ska bestämma över medborgarna, i stället för att familjer själva ska få råda över viktiga livsval.
Jag erkänner att det kan göra mig upprörd.
Annika Westh är biträdande redaktör för Frisinnad Tidskrift
