I ett nu viralt klipp från en intervju med den högerextrema bloggaren Nick Alinia hävdar Tobias Andersson (SD), riksdagsledamot och ordförande i näringsutskottet, att han äter så mycket kött han bara kan. Vegetarisk kost, enligt Andersson, skapar feminiserade vänstermän.
Om Andersson nu mår bra av att äta mycket kött, så gör han väl rätt i det. Vetenskapen står förstås inte på hans sida, men det vet nog han också – det är inte första gången man kan misstänka (eller hoppas på) en tveksam grad av seriositet från riksdagsledamotens sida.
Gör sojakorvarna samhället för tjejigt?
Ändå är Andersson långt ifrån ensam om att fundera över huruvida sojakorv, pappaledighet och socialdemokrati gjort samhället för tjejigt. Nu verkar hela världen dessutom ha fått manlighet på hjärnan. Män ska vara manliga, arméer ska vara manliga – till och med lunchmenyer behöver nu delta i den stora penismätartävlingen. Samtalet om problemen med Sverige som ett feminiserat land är långt ifrån nytt. Av flera debattörer att döma är vi redan förlorade, med en polis bestående av mesar och ett försvar fullt av lättkränkta snöflingor.
Mycket riktigt är Sverige, enligt kulturforskare, ett av världens mest feminina länder (i sällskap av våra grannar). Det betyder bland annat att vi värderar samarbete, omsorg och jämlikhet högre än dominans, styrka och aggression. Komiskt nog påminner Anderssons syn på manlighet snarare om de grovt patriarkala kulturer han själv avskyr. Märkligt är att ett parti som är så bestämda i att få slut på gängkriminaliteten och våldet ändå förespråkar det hypermaskulina tänk som till stor del ligger bakom. För det är ju knappast sojakonsumerande miljöpartister på Södermalm som bär illegala vapen.
Manligheten är tydligen alltid i kris
Det sägs att vi har en manlighet i kris så fort feminismen gör lite för stora framsteg, men manligheten tycks som känt alltid vara i kris. Frågan är vad som skapar den plötsligt utbredda desperationen att ta oss tillbaka till den maskulina storhetstiden, eftersom varken män eller kvinnor hade det bättre då.
Narrativet bakom diskussionen, där “feminiserat” innebär något negativt, ryker förstås av misogyni. Ser vi inte upp riskerar manligheten att bli ett egenvärde som inte längre behöver motiveras, utan bara försvaras. Vi skulle göra fel i att blint hålla fast vid forntidens idé om att exempelvis en “manlig” militär är en stark militär, trots att ingen evidens ger stöd för den bilden. Tvärtom är de där föraktade, ”feminina” egenskaperna ofta vad som fått vårt samhälle att fungera så väl som det gör, trots att det inte låter särskilt macho.
Även om vi nu skulle acceptera Anderssons premiss att vegetarisk kost skulle skapa omanliga män, så undrar jag om det verkligen vore ett problem. Den verkliga krisen är nog inte feminiserade vänstermän, utan en manlighet så skör att den lätt kan krossas av lite halloumi.
